Danijela Rundqvists blogg: This Is Me

Några bilder och meningar om mig. Spelar idag, som så många andra år,

i tröjnummer 7. Danijela Rundqvist är mitt namn och jag kallas för Danni.

Fått mitt förnamn från min Mammas Serbiska sida och efternamnet från

min Pappa som är Svensk. Jag är en helt vanlig tjej med ett annorlunda jobb.

Såhär ser jag oftast mina fötter, i skridskorna och det är där jag trivs bäst just nu.
Spelat ishockey sedan jag var 13 år, min moderklubb är Kälvesta.

Skrev kontrakt med HC Lugano för en säsong och bor numera här i Schweiz.

Älskar staden och värmen i södra Europa.

Pappa Hasse, supportar mig till 100% och flyger med mig världen över för att hejja på mig och mina lag.

Min Syster Sandra och Mamma som alltid finns där när jag behöver dem.

Gustav du är för skön, det är Sandras kille.

Min fina Moa som jag inte hinner träffa så mycket, en av mina bästa vänners dotter. Glad att mobiler å internet finns så jag kan få uppdateringar hur mina nära och kära mår där hemma när jag reser runt. Jag ska pussa på dig i jul!

Har fått möjligheten att resa mycket genom min hockey senaste tio åren. Varit över hela världen och spelat med och mot världens bästa spelare. Har de senaste 3 åren bott utomlands och spelat hockey på heltid. Många uppförsbackar och uppoffringar i damhockeyn men för mig är det värt allt slit, jag lever inget lyxliv men jag lever min dröm.

2010 flyttade jag till hockeyns hemland Canada. Bodde i Burlington straxt utanför Toronto och spelade i Canadien Womens Hockey League. Blev draftad av laget Burligton Barracudas som nr 13 av totalt 100 spelare till ligan, första Svenska att spela där. Fick betala för att spela men fick tävla mot världens bästa spelare på isen. Fick vara min egna agent, manager, sponsor ansvarig, materialare och sköta och betala allt själv. Det kostade mycket men var ett grymt äventyr.

Bodde hos en familj som blev min Kanadensiska familj för resten av livet. Fick 3 nya bröder och massvis med nya vänner. Love you Cade, Jared, Rhys, Fran and Ted!

Kom hem sommaren 2011 och villa ha nya utmaningar, så jag flyttade till Ryssland. Jag fick med mig

två Svenskar till, Kim och Elin.

Det var en händelserik säsong med borta matcher i Sibirien och underliga maträtter men jag lärde mig så mycket och är glad att jag antog utmaningen. Jag kom till en kultur där det inte är lika självklart för tjejer att idrotta och speciellt inte att spela ishockey. Det var många gånger som jag fick stå upp för mig själv och mina tjejer och ledare i laget. Det var första gången som jag fick en månadslön från ett lag och jag kände mig som ett hockeyproffs, helt underbart efter 12 år utan en krona men SÅ många härliga minnen som jag inte byter bort mot något. Vi blev Ryska mästare 2012 och även Europa mästare. Var med och vann Europa Cupen med AIK 4 gånger innan, häftigt att få vinna en 5e med mitt ryska lag.

Jag bodde sambo med min vän Kim i Dmitrov, det hände att vi fick dela säng.

Vi har spelat ihop i Damkronorna och rest tillsammans den vårat första OS 2002

i Salt Lake City. Många år och många minnen, inte minst alla räddningar du gjort

på isen Kimpa.

I somras åkte vi till Montenegro med familjen, då jag är halv Serb och min

Mamma är född i Kosovo så är det som att komma hem. Här är jag i vattnet

med min lillebror Alex och lillasyster Sandra. De finns alltid nära till hands

via telefon och sms, vilket jag uppskattar.

Har alla mina släktingar på Mammas sida nere i Serbien här är två av mina fina morbröder. Mamma har 8 syskon, moster Caja bor i Sverige resten i Serbien.

Jag älskar utmaningar och jag har alltid gillat att utmana de bästa. Tränat tusentals timmar på och utanför isen för att bli mitt bästa jag. Nog den som tränat längst på AIKs hockeygymnasium med killarna å tjejerna från 85:or till 94:or. Tro inte att jag har varit bäst, tvärt om. Så många gånger som man har kämpat med övningar, teknik och skott och känt att va håller jag på med?! Men jag har alltid utmanat mig själv och vågat kasta mig ut på djupt vatten för att bli en bättre spelare. Underbara ledare och spelare som har utmanat mig och hjälpt mig att utvecklats genom åren. Tack alla ni som jag spelat, tränat med eller mot! Tacksam.

Hittar oftast de bästa träningsmöjligheterna, här är Rodney och jag. Tränar skridskoåkning

på löparband i Canada.

Kommer hem till Sverige på somrarna och har då världens bästa jobb, Olympic Day. Olympic Day är ett projekt som SOK har där barn och ungdomar får testa massvis med olika idrotter för en dag. Tack vare SOK´s sponsorer så är detta möjligt och jag älskar att få jobba med barnen och superteamet Lisa &Co.

Ibland får man äran att skriva autografer, ibland svara på frågor och ibland

bara vara där som support. Jag är tacksam att kunna ge tillbaka till alla

våra killar och tjejer som har sina egna drömmar och supporta dem i det.

Träffar många blivande stjärnor i ishallar i Sverige och världen, underbart att se

lyckan i deras ögon när de får göra något som de tycker så mycket om, spela ishockey.

Sponsrad av Bauer och har Mackan och Fredrik att Tacka för

all support som de hjälper mig med.

Jag får det jag behöver och det möjliggör för mig att jag kan fokusera på

min prestation på isen. Evigt tacksam.

Njuter av att åka vattenskoter.

Äter massvis med ägg.

Svettas ofta och mycket.

Älskar att bjuda mina nära och kära på middag när jag är hemma. Försöker träffa alla när jag är hemma, schemat brukar bli fullt men jag älskar det.

Träffar familjen och min Farmor allt för sällan, i jul ses vi igen!

Hälsar på hos vår Bästa Drugge, min sjukgymnast lite då och då. Han ser till att kroppen mår bättre när den är trött och sliten.

Knyter oftast skridskorna en till två gånger per dag, det är jag bra på.

Snart fyller jag 28 år, förra året firades min dag i Ryssland och jag fick massvis med vita fina rosor. Nu på onsdag ska vi äta tårta igen.

Mitt andra hem är på Ritorp, där jag tränat och spelat med AIK senaste 13 åren.

Hit kommer jag och tränar när jag är hemma i Sverige.

Älskar glass.

Den tar oftast slut när den är i närheten av mig.

Trivs som bäst i solen.

Kan hända att jag får lite blåmärken och sår av min träning.

Kan hända att jag ger mina medspelare och motståndare lite blåmärken med ibland också. Om man står i vägen för mål och jag får till en bra handledare så kan det bli blått, sorry.

Försöker stretcha, lika smidig som de flesta hockeyspelare, haha.

Uppskattar alla mina fans över hela världen, stora som små!

Reser oftast tungt, vill ju inte va som alla andra och resa lätt:)

Mitt liv i en hockey bag brukar jag säga.

Älskar att åka skidor och snowboard, föredrar bräda. Ingen bra kombination med hockeyn då många är rädda att man skadar sig. Men jag är en glidare i backen och brukar smita iväg några dagar under vinterhalvåret. Svårslaget med sol och snö i kombination.